Andreas Larsson
Tackar som frågar
”Cancer är sådant som andra får. Det drabbar väl inte mig.”
Om boken
Så är det nog många som tänker, och det var också precis vad jag tänkte innan den där decemberdagen när telefonen ringde och jag skulle få svaret från min MR-undersökning. Redan efter några sekunder förstod jag att den där smärtan som jag känt i mitt knä det senaste halvåret hade en förklaring som jag verkligen inte ville ha.
Det finns säkert lika många sätt som människor när det kommer till att hantera det som händer när man får cancer, men i den här boken får du svaren på hur min resa såg ut, och du får följa med i mina tankar kring allt från att prata med barnen och familjen till biverkningar, nakenhet, sömnpiller, cellgifter, urin i mängder och små kärleksfulla lappar och personliga inbjudningar till Turning Torso.
Ur förordet
Redan tidigt i min process bestämde jag mig för att låta den här upplevelsen bidra till något positivt för någon annan. Jag har tänkt på att jag kanske, genom att berätta min story, kan hjälpa en medmänniska att hantera ett eget besked på ett bättre sätt. Och jag har tänkt på vårdpersonalen som jag träffat: att det inte alltid är så lätt att veta vad som händer på insidan av de patienter de träffar. Tänk om de kände till lite mer.
Jag hoppas att du får skratta när du läser min berättelse. Jag hoppas att du får gråta. Jag hoppas att du fylls av hopp.
Titeln? Anledningen är helt enkelt att det är så många som frågat. Jag blir lika glad varje gång för den omsorg som står bakom den frågan. Så på riktigt: Tackar som frågar!